Kontakt

Laxtjärns kennel

Elisabet Palmberg
Laxtjärn 2
780 50 Vansbro

Tel.0281-50002

karta

MINA EGNA ERFARENHETER AV RASEN KAVKAZSKAJA OVTJARKA
Själv upptäckte jag rasen dels genom hundböcker. Men det avgörande blev en "blixtförälskelse"
i min nu bortgånge MAFFEs pappa då jag 1994 såg honom på en utställning.
Jag hade då två leonbergerhanar, även de med ett visst herdehundstemperament och det
var med dem jag upptäckte att det var bra mycket roligare och mer lärorikt att umgås med
hundar som har egna idéer.

Kavkazskaja Ovtjarkan Maffe kom in i mitt liv i mars 1996, 2,5 månader gammal. Under hans två första år blev det ideligen överraskande upptäckter över Maffes beteende. Han var otroligt medveten, självsäker och lillgammal. Efter 10-14 dagar blev han lite uttråkad av våra dagliga promenader.
Då hittade han på egna vägar, gensköt oss, stod och väntade in oss lite här och där. Maffe var ju liten och såg inte så långt som de andra. Inga problem! Det löste han genom att springa in i huset och ta sig upp på ett bord vid fönstret och hade därmed lyckats skaffa sig den högsta utsiktspunkten.
Mycket roliga saker inträffar med en Kavkazskaja Ovtjarka i huset.

Mina hundar har varit mycket undergivna och keliga mot mig.

De har aldrig ifrågasatt att det är jag som bestämmer.

Lätta att fostra med rätta metoder, visa dem vänligt klapp och kel som beröm.
De är mycket signalkänsliga och läser mig noga.

De känner direkt om jag är bekymrad eller har värk.
Det bästa de vet är när matte är glad, då kan de göra saker de vet att jag en gång skrattat åt.
Det är viktigt att lugnt introducera omvärlden för dem.

Att de får upptäcka andra miljöer, folk,
hundar och om möjligt andra djur. De trivs bäst i sin hemmiljö, men under lugn, trygg ledning blir
även upptäckter utanför det egna reviret roligt. Hundarna är beroende av närhet av sin flock.
De tycker om att vara ute i alla väder, men ... att stänga dem ute är fel.

Trevligast blir dessa hundar om de har mycket kontakt med husets folk. Eftersom de är så självständiga kan de lätt tappa kontakten och känna sig främmande även för husfolket.
Om man tycker att valpen har för mycket vakt i sig bör man låta den förstå att ägaren kan klara av vissa saker så inte valpen tror att den ska ta hela ansvaret. Det är inte någon hund som man spatserar fridfullt med där det är mycket hundar eller i någon offentlig rastgård, det kan bli jobbigt.